Gustaf Redemo

I Las Vegas kryssade jag fram med i lånade SUV och lyssnade på hårdrock. Fram och tillbaka till jobbet, trött i huvudet och utan minsta tillstymmelse till intellektuell verksamhet var det balsam för själen. Det känner jag även nu när jag jobbar som ölknegare och kropp och själ blir allt mindre. Keep reading →

Då jag frågade henne om hon tyckte om mig sa hon bara att hon tyckte om min likgiltighet, så likgiltig är bara träd, sa hon en gång, hon kunde minnas en annan människa med samma sätt att se saker som jag i en liten bergsby i södra Europa där hon varit med sina föräldrar, han väntade på döden och allting var redan slut, fåglarna och de tätnande molnen var det enda som återstod för honom, sa hon och låtsades hosta.

Autisterna, Stig Larsson Keep reading →

Mitt läsande är konservativt så till vida att jag sällan ger mig på nya författare. Därför läser jag inte heller recensioner i tidningarna, hellre letar jag upp dem efter jag har tagit mig an ett nytt verk som är gåtfullt plågsamt att jag lockas av mer information om det. Mitt oläsande av recensioner beror också på att jag har lagt ner tidningsläsandet överhuvudtaget, alltför mycket brus för min del. Istället ligger jag några decennier efter de nya författarna och trivs där, trots allt finns det så mycket att hitta där, samt att den nödvändiga sovringen är gjord och de som överlevt är förmodligen läsvärdare än de bortglömda.

Keep reading →

Gary Snyders poesi timar i naturen. Det är hans erfarenheter som kondenseras och ordknopas och inspirerad av haiku blir de till små korta intryck. Andra dikter är längre och inspirerade av de myterna från lakota och andra indianstammar. Han kom från en timmerfamilj och erfarenheterna från det arbetet berättas.

Keep reading →

Jag vet nästan ingenting om poeten Derek Walcott. Det jag vet är att han är nobelpristagare, från Karibien och att han är resenär. Det jag känner till är hans dikter, främst hans verk efter nobelpriset. Till skillnad från de flesta andra författare jag gillar är jag tämligen ointresserad av hans liv. Keep reading →

I Spanien gick jag på tjurfäktning. Jag gillade det, samtidigt som jag anser att det är förkastligt av mig att stödja det. När jag kom hem därifrån besökte jag en vän. Han var inte hemma då jag kom dit och jag satte mig i köket och väntade på honom. Jag och hans mor pratade om tiden i Spanien och jag berättade om tjurfäktningen och nämnde mitt gillande. Hon blev ursinnig och ville kasta ut mig. Hennes beteende anser jag för hyckleri, då hon åt kött. Köttdjur är barbariskt behandlade från genstadiet till döden. Tjurfäktningstjurarna är oerhört väl behandlade fram tills deras 15 minuter i arenan.

Keep reading →

Starving Weirdos (följ länken och lyssna) skapar landskap av ljud. Tingel tangel och sågfiol och en spännande mystik som nu i kvällningen får hörnen att verka nästan spöklika. De ackompanjerar tankarna kring arkitektur som jag fått av en artikelserie i New York Times. Den första artikeln heter The new, new city. Den avslutas med tanken:

“The amount of building becomes obscene without a blueprint,” (arkitekten Rem) Koolhaas said. “Each time you ask yourself, Do you have the right to do this much work on this scale if you don’t have an opinion about what the world should be like? We really feel that. But is there time for a manifesto? I don’t know.” Keep reading →

We read, we travel, we become.

The blank page grows a visionary wood.

Keep reading →

Förståelse kommer ur förkunskap och ur författarens välvilja att ge instruktioner och ledtrådar. Många duktiga författare är duktiga på att följa Hitchcocks devis att ständigt låta tittaren veta lite mer än protagonisten. Med Thomas Pynchons intåg kom brottet med denna välmenande devis. Han behärskar alla knepen, litterära trick som efterapningar, samtidigt älskar han att dra läsaren vid näsan och få henne att tappa bort sig i berättelsen. För att uttrycka det positivt skriver jag att han vill ödmjuka läsaren. Tro inte att du är så smart!

Keep reading →

Makunafolket är en indianstam i inre Colombia. Kaj Århem, professor i antropologi på Göteborgs universitet, studerade dem och skrev en monografier, varav vilka vi som antropologistuderande var tvungna att läsa en av. Det var en angenäm läsning, då boken pendlade mellan kulturstudier och äventyr. I sista delen (om jag minns rätt, eftersom jag gav bort boken till en rumänsk vän på tåget mellan Brasov och Bukarest) hade han ett kapitel om hur guldprospekteringen hade förändrat samhället.

Keep reading →