Studera den unge mannen på bilden. Han ger ett trevligt, möjligen inställsamt intryck. Förmodligen en streber som gärna skulle kämpa sig upp mot toppen i en koncern. Men en man att leda ett land aldrig!
Han heter Andry Rajoelina och föddes 1975. Han har drivit en radiostation och varit dj. Från radiostationen avskedades han efter han intervjuat den förre Statschefen Didier Ratsiraka. Även uppmanade han folk att protestera mot presidenten Marc Ravolamanana. Senare blev han vald till borgmästare i Antananarivo.
Landet där allt detta utspelat sig är Madagaskar och för några månader sen tog han med hjälp
av militären makten över landet.
President Marc Ravalomanana of Madagascar resigned on Tuesday and handed control of the government to the military, which then passed the power to rule this poor island off Africa’s southeast coast to his archrival, Andry Rajoelina. (Madagascar’s President quits after weeks of chaos, NY Times)
Ravolamanana gick i landsflykt och sist jag lyssnade på BBC Africa befann han sig i Swaziland. När militären gick in i huvudstaden Antanivaro stod Rajoelina i kabriolet och vinkade till folket. Det var militären som lät honom ta makten.
“After deep reflection, I have decided to dissolve the government and give up power so a military directorate can be established,” Mr. Ravalomanana said in an afternoon radio address.
His preference was that a handful of senior officers succeed him. But in a ceremony broadcast from a military camp in the capital, Vice Adm. Hippolyte Rarison Ramaroson said that he and two generals had decided to install Mr. Rajoelina as the head of a transitional government. (Ibid)
Rajoelina har lovat att inom två år ska landet hålla fria val. Ett val han inte kan vinna eftersom han är för ung enligt konstitutionen. SADC har bojkottat landet på grund av att han tog makten trots att den förre statschefen var demokratiskt vald. Detta, emedan de inte bojkottade Zimbabwe som gör hela södra Afrika instabilt.
Många frågor väcks och de hintas i artikeln som jag redan refererat till. Varför ställer sig militären bakom honom? Varför tog de inte själva uttryckligen makten? Vem är det som stödjer honom? Är det Frankrike som har tagit chansen som vissa tror?
“The problem is France,” said Harinanga Ranilisoa, 42, a dressmaker. “It wants to again run Madagascar, and it is doing so through Andry Rajoelina.” (ibid)
France, which has been accused by Mr Ravalomanana of backing Mr Rajoelina, said it far preferred dialogue under the auspices of the African Union to any prospect of a military intervention.
“We feel that military intervention is not the right idea,” French Foreign Ministry spokesman Eric Chevallier said. (Madagascar action “not advisable”, BBC News)
Kategorier: Tankar kring Afrika
Taggad: Andry Rajoelina, Antananarivo, Madagaskar, Marc Ravolamanana
När jag var i Las Vegas såg framtiden ljus ut. Ständigt nya flyttade in och staden slukade närliggande byar. En ny flygplats planerades och delar av Strippen bebyggdes. Så kom krisen och casinon flaggar för konkurs och ärligt talat förstår jag ingenting.
Som i exemplet City Center som byggdes när jag var där och som gått i konkurs men ändå byggs.
Because of the credit crisis, CityCenter’s owners found themselves in September 2008 unable to obtain several billion dollars that they had anticipated in loans from a consortium led by Bank of America. Though a $1.8 billion loan was eventually offered, the owners had to finance much of the project with their own cash. They had almost finished five towers when new problems erupted in February. (NY Times, Building It Big in Las Vegas)
Så finansieringen var inte fixad för hela tjabraket och samtidigt har ägarna som Kirk Kerkorian miljarder av dollars.
His fortune appears to have peaked two years ago when his stake in the casino giant MGM Mirage was worth about $14 billion. Today the value of all his public holdings clocks in at less than $2 billion. (NY Times Kerkorian’s Stakes May Be Down, but He Has Bounced Back Before)
Och det är här jag tror krisen egentligen ligger. Vi har förlorat proportionerna.
“You can never tell if Kirk is up $10 billion or down $10 billion,” Mr. Yemenidjian said. “Once when I was upset because MGM casino stock had gone down, Mr. Kerkorian, who had owned it for years, said, ‘Are you a seller?’ and I said, ‘No.’ Kirk said, ‘Are you a buyer?’ and I said, ‘No.’ ‘Then why are you upset?’ he asked.” (ibid)
Det finns sanning i orden. Det handlar om att se realistiskt på situationen.
Las Vegas har väl aldrig varit intresserad av att se proportionerna. Men samtidigt är det det som är tjusning. Det är där visionerna föds.
Ändå tror jag Las Vegas är ett bra exempel på hur lite vi vanliga förstår av det som händer på den ekonomiska arenan.
Kategorier: Las Vegas
Taggad: Kirk Kerkorian, Krisen, Las Vegas
I fokus läser jag om att Sverige nu tar chansen att skicka ner tre bestyckade korvetter till Somalia. Vår närvaro är avskräckande, heter artikeln. Elsa Westerstad som förde intervjun låter skeptisk och frågar om det verkligen kan göra någon skillnad. Givetvis, svarar svarar kommondörkapten Magnus Jönsson.
Jag ser det som sker som sker utanför Somalien som väldigt dubiöst. Japan och Kina har gett sig in i leken. Båda länderna, liksom Sverige, har hållit sig utanför länders gränser, men tar nu chansen att ge sig in på världsarenan.
Finns det något rättmättigt i våra länders förfarande? Länder försvarar sina intressen är något naturligt och det som piraterna i Somalia gör är att hindra andra länders blodomlopp. Det är genom Suez som vi får vår olja, leksaker, IKEA-prylar etc. Piraterna är som fettklumpen som plötsligt stoppar blodets framforsning och det hugger till i armen och döden nickar hotande. Så varför ska Sverige då inte ge sig in i leken?
Somalia har lämnats att självdö. Man har utnyttjat deras oskyddade vatten att fiska slut på dem. Detta är ingen hemlighet utan välrenommerade tidskrifter som Die Zeit och The Economist understryker istället det. Därför borde länderna gå in och skicka dit en flotta som vaktar Somalias gränser mot de fula fiskarna från Europa och Asien.
Samtidigt ska man slå hårt mot piraterna. De är skurkar och inga hjältar. Här är en historia från Seyshellerna från NY Times, ett kryssningsfartyg skyddade sig framgångsrikt mot en piratattack..
Kategorier: Tankar kring Afrika
Jag har fått en titel och det är skriftställare. Jag har inte själv tänkt över det, men så idag upptäckte jag att jag är medarbetare på Tidningen Kulturen och anges som skriftställare. Det tycker jag är en fin titel oc jag ska bära den med stolthet.
Där hittade jag också en artikel som jag skickade in till dem för över ett år sen och som publicerats i december. Det var om mina erfarenheter som arbetssökande i Las Vegas och om invandrarna. Läs om hur Laglydnad straffar sig.
Kategorier: Diverse
Grannen väster om Sverige har något visst och de har en fantastisk kulturproduktion som märkligt nog inte mina vänner i Berlin känner till. I Tidningen Kulturen har jag skrivit om Varför jag älskar Norge.
Kategorier: Diverse
Det finns en omärklig vilja i Europa att vägra se vad vi är i alla dess aspekter. Vi slår oss för bröstet och pekar finger åt dem andra. Kalla det hemmablindhet, okunskap eller snarare då lättillgänglig information finns där, för ignorans.
Vid Tegels flygplats fanns det en rolig reklamskylt. “Berlinare om ni vill besöka muren åk till Kina!” Jag skrattade när jag såg den. Men varför åka till Kina, när man kan åka till Marocko och se Europas murar mot Afrika. Taggtråd, beväpnade soldater och hundar. Logiken är den samma som i Kina eller i Israel, bygg ut dem!
Bilden är tagen från en fotoessä av K. Flo Razowsky som heter Fortress Europa (länk). Följ länken och se bilderna från livet i uppehållscentret och andra skabrösa bilder av det våra skattepengar går till.
Kategorier: Diverse
The Germans were surrounded by the Russians and they wanted to escape and surrender to the Americans. Instead they were all killed and were buried in Halbe, an hour outside Berlin. Today Halbe is a small village with some American confederacy flags.
The way to Berlin
The south will rise
a southerner conspiracy?
The memorial grave yard
Kategorier: Diverse
Taggad: American flag confederacy, Americans, Germans, Halbe, Russians, second world war
Att försöka förstå 90-talets Liberia är att tvingas memorera olika akronymer för diverse krigsförande grupperingar. Vad betyder förkortningen och vad står de för? Efter ett tag struntar jag i det under min läsning kring Liberia. De förtjänar inte den mödan. Skälen är flera.
Peter D. Little diskuterar i sin bok Somalia: Economy without a state krigsherrarna som strider om makten i Somalia och han ställer frågan om man ska gå in i förhandling med dem. I texten refererar han till William Renos bok Warlord Politics and African States. I den beskrivs just de olika stridande fraktionerna i olika länder och vad de åstadkommer. Det var där jag läste om Liberia.
Charles Taylor som ska ställas inför rätta i Haag var en av de mest namnkunniga. Reno använder ordet Taylorland för att beskriva det Liberia som Taylor var på väg att skapa. Taylorland har inga gränser och handlar om ekonomiska kontrakt mellan olika personer, företag och grupper. Företag kom till Liberia men förhandlade inte med regeringen för rättigheten att utnyttja naturresurser som timmer och diamanter utan gick direkt till krigsherrarna. Det gjorde att regeringen Doe, som själv tagit makten genom en kupp, blev fråntagen makten att bestämma över sitt land.
Det är här medför problem på flera plan. Men om vi endast håller oss till en diskussion om fredsprocesser frågar man sig med vem t.ex. FN, ska förhandla med? Ska de, vilket Little kritiserar ta hänsyn till varenda stridande gruppering? Ska de ens diskutera med de krigsherrarna?
Ta exemplet Italien där olika maffiagrupper har enorm makt. Ska Sverige hellre förhandla med Cosa Nostra än med regeringen Berlusconi? Eller ska H&M diskutera en ny klädfabrik med camorran hellre än de styrande i Napoli? I Europa blir exemplet groteskt, men i Afrika ser man det inte som lika märkligt. Framförallt inte av företag som däckföretaget Firestone. Här är ett lite mer komprometterande inlägg kring Firestones sysslor i Liberia än länken tidigare som är deras egen hemsida: Liberia: Firestone sued over “slave” plantation.
Här diskuterar William Reno kort om problemen i Darfur med anknytning till det som diskuterats ovan: On the Darfur conflict.
Kategorier: Tankar kring Afrika
Taggad: Charles Taylor, Doe, FN, fredsprocess, Haag, krigsherrar, Liberia, Somalia
Jag gick längs med en grusväg i sydöstra Zimbabwe. Det var en mil till närmaste by. Den första delen var skogig, backig och jag var härligt ensam. Jag gick med ryggsäcken på ryggen och det kändes väldigt äventyrligt och vagabonden, den Jack-London-frälste, vandrade längs vägen.
Jag var på väg tillbaka till civilisationen efter att ha tillbringat 4 dagar med en amerikan i en nationalpark tom på människor eftersom inga turister kom till den här delen efter oroligheterna i landet hade börjat. Vi hade sovit i grottor.
Samtidigt var jag orolig. Nyheterna jag hade hört, sett och läst var nära och verkligheten omkring mig var så annorlunda och jag kunde inte samsa de två. Jag var ensam och därmed utsatt. Jag hade hört om hoten och jag skulle passera en bondgård som hade övertagits av de illa beryktade krigsveteranerna.
Jag kom ut bland åkrarna. De som såg mig ropade hälsande och frågade vart jag var på väg. Bondgården närmade sig. Jag såg militärtälten och de kamouflageklädda. De stod och bligade på mig och jag var tvungen att gå förbi dem.
Jag hälsade och de nickade och frågade var jag kom ifrån och med ångest svarade jag Sverige. Den nya svenska ambassadören hade uttalat kritik mot Mugabe. Men ingen gjorde någonting. De var uttråkade. En skock kor kom och jag gick åt sidan, men de var så många att jag hoppade upp och gick längs slänten längs vägen. Jag kände mig dum och bortgjord.
Efter korna var förbi kom en man fram till mig. Han undrade om jag kunde hjälpa honom till Sverige. Jag svarade något svävande att om han kom till Sverige skulle jag hjälpa honom. Han nöjde sig med svaret.
De sista kilometrarna gick längs en asfalterad väg. Jag hade tröttnat på att leka luffare och stack ut tummen i vädret och en lastbil plockade upp mig och körde mig den sista biten. Zimbabwe är ett väldigt bra land att lifta i.
Det här var 2002.
Läs om Guinea-Bissau, den förra presidenten Vieiras historia och om drogkartellerna har börjat ta sig in i landet: Drugs fuel turmoil in West Africa.
Kategorier: Tankar kring Afrika
Taggad: ambassadör, Jack London, kor, krigsveteraner. Guinea-Bissau, Mugabe, Sverige, Vieira, Zimbabwe
