Världsmusikens uppfinnare

Att säga att man gillar världsmusik är ganska skumt. Det slog mig efter jag läste en artikel i DN för ett tag sen om Mali. Det verkar vara ett fantastiskt land och jag skulle vilja resa dit. Dessutom gillar jag malisk musik eller allra helst Toumani Diabaté och Ali Farka Touré och några andra. Om Ali Farka Touré skrev jag om för ett tag sen.

Jag minns när jag satt för några år sen i publiken på Atalante i Göteborg och lyssnade på några afrikaexperter. De ville inte ta i ordet världsmusik med tång. De sa att det bidrog till exoticeringen, att man förde in artister i ett fack som inte ens spelade en liknande musik. Det gamla vanliga PK-gardet alltså som håller utkik efter orientalistvarningstecken eller att det luktar fördomar.

Världsmusik eller World Music kom till i slutet av 80-talet när engelska skivproducenter och journalister gick samman för att bilda en lobby som skulle göra icke-västerländsk musik populär. Det var ett sätt för att få in okända artister på marknaden. Det var innan long-tail var påtänkt. Namnet valde de för att hjälpa skivaffärerna att ha en genre att stoppa in alla artister och band som inte var inne i de kända flodfårorna. En av de kändare deltagarna var musikproducenten Nick Gold som har givit ut de ovannämnda artisterna och de mer kända Buena Vista Club Social. Så här ett par decienner i efterhand får man säga att deras lobbyarbete lyckades.

När jag började lyssna på världsmusik slukade jag allt. Jag visste ju inte i vilken ände jag skulle börja i. Efter ett tag blev det enklare. Jag gick efter enkla kategoriseringar som malisk musik=bra, peruansk musik=sämre osv. Till slut började min smak hitta artister som passade mig. Det var också då som jag började fundera på begreppet världsmusik. Det kändas faktiskt knas just i och med att för mig var det inte längre en massa, utan artister och grupper som hade ett namn och ett ljud jag gillade. Fortfarande tror jag att Nick Gold, Ian Anderson, Charlie Gillet med flera gjorde rätt och förmodligen behövs det fortfarande. Världsmusik avdelningarna har dock växt sen jag började lyssna på den exotiska musiken. Från en liten rad, till hela sektioner som är indelade i länder. Snart kommer det säkert att segmenteras ännu mer.

För den som är intresserad av smakprov och nya introduktioner och intervjuer med kända och okända rekommenderar jag att lyssna på Charlie Gillets radioshow. Han har visserligen gått i pension, men showerna finns fortfarande kvar. Lyssna t ex på programmet med David Byrne, Damon Albarn eller Toumani Diabaté.