Packen med pengar

Två män i förtioårsåldern ser på mig. Jag sitter vid datorn i receptionen och har först inte märkt deras närvaro. Den kortare, gråspräckligt hår, allvarliga ögon, räcker mig en plastpåse vikt kring ett innehåll. ”Safe”, säger han. Det är det enda han kan säga på utrikiska. Sen kommer bara ryska. ”No safe,” svarar jag. ”Ni måste alltid ha med er era pass.” Han förstår och pekar på sin inneficka och säger att han har sitt pass där. ”Old pass,” förklarar han. Jag öppnar påsen och hittar en röd liten bok, en tjock bunt med rubel och en tunnare bunt dollar. Jag vet inte vad jag ska göra. Vi har inget kassaskåp. Men de propsar och jag tar emot packen.

Inte för människor

Ända sedan Malthus dagar har det beklagats över människans förökande. Det finns få platser på jorden, som inte befinner sig under vattenytan, som inte fått känna på människotramp. Vi är helt enkelt skapelsens krona så till vida att vi ständigt anpassar oss och betvingar alla miljöer vi bebor. Att arealen vi befinner oss på är begränsad tänker vi inte på utöver att åker jag i ena riktningen är jag tillbaka på samma punkt 80 dagar senare.

Kling klooonging

Jag hade fem minuter innan jag skulle gå till jobbet och tryckte i cdn med Klavierstück I-IX av Karlheinz Stockhausen. Kling, klong klang klingong. Allt var bara kaos, eller snarare ogripbart, ostrukturerbart, oformat i en form, onåbart. E sa misslynt: Så där kan jag spela!

Varför ler inte ryskan?

Ryskan städar på hotellet. När hon städar går det långsamt och klagomål om ostädade rum poppar upp många gånger fler än när andra har städat. Hennes ålder är svår att bestämma, men jag tror hon är mellan 40-45. Hon är zigenarska och sjunger och dansar. Dessutom hävdar hon att hon är skådespelerska. Det är ingen fager kvinna, tjockt rött hår, uppsvälld, glasögonen vilar på nästippen, krumm och med ögon som försöker dölja att hon knappt förstår vad jag säger. Hennes tyska är rudimentär, trots tio år i landet och de möjligheter att få undervisning för invandrare som finns här.

Vi såg Västtyskland

Alexej Adschubej var Nikita Chrusjtjovs svärson. Han var journalist och chefredaktör för veckobladet Istwestija. 1964 skickades han och tre till till Västtyskland på inbjudan av tre västtyska dagstidningar. Av deras erfarenheter blev det en mängd artiklar för det ovannämnda veckobladet. Artiklarna gavs ut i bokform och översattes även snabbt till tyska och gavs ut. Boken fick namnet Wir sahen Westdeutschland, Vi såg Västtyskland. 

Vännerna i Madurai

Här kommer ännu en berättelse från resan i Indien. Jag förundrades över att alla indier som tog kontakt med mig hette Ganesh. Kanske är det för han är lyckans och pengarnas gud.

Sexsemester i Berlin

Man kan fråga sig hur viktigt det är att hänvisa till en persons sexualitet när hon beskrivs. I en presentation av en okänd person som ska beskrivas på kortast möjliga utrymme är det viktigt att hitta just de karaktäristika som bäst beskriver personen i fråga. Därför vill jag inleda den presentationen av den irländske gästen med att berätta att han var homofil.

Jag vill också vara elit

Napola, Nationalpolitische Erziehungsanstalt (nationalpolitisk uppfostringsanstalt) var ingen ungdomsvårdsskola som namnet antyder utan nazisternas elitskola där SS utbildades. I de skolorna utbildades Tysklands och världens elit. Med världens elit menas de som skulle sättas på poster i Moskva, Chicago, Kapstaden, Stockholm etc., alltså de som skulle styra världen, vars herrevälde nazisterna aspirerade efter.

Om Béla Bartóks arbete med folkmusiken

1905 påbörjar Béla Bartók sin resa in i folkmusiken. Skälet är de nationalchauvinistiska strömningarna som ligger i tiden. Han återupptäcker den ungerske kompositören Frans Listzt och märker vilken föregångare han faktiskt var när det kom till studerandet av den ungerska folkmusiken. Men snart observerar han att Liszt inte lärde känna den bondska folkmusiken utan endast en konstnärlig variant som spelades i städerna.

Bekymmerslös tillvaro?

Ted Morgan berättar i boken Literary Outlaw om pojkvännerna William S. Burroughs hade under 60-talet. Med sina verk Naked Lunch och cut-uptrilogin har han blivit en litterär stjärna. Han bor i London. Unga män kommer på besök. Några stannar längre, andra kortare. De flesta är halvprostituerade lycksökare. Ibland släpper de till, men mest utnyttjar de honom bara. Flera av dem försökte han hyfsa till, men misslyckas med dem alla. De flesta är mest en påfrestning, men han är för svag för att köra iväg dem. Istället lämnar de honom när han blir för jobbig. Jean Genet var motsatsen. Han levde av andra  män. Han blev slagen av många. När han inte hade pengar stal han eller prostituerade sig.