Förväntningens förbiseende

En spanjorska jag var bekant med hävdade att alla tyska var sjuka i huvudet. Vi satt i en bar i Wedding, Berlin, och drack öl när hon konstaterade detta. Naturligtvis blev jag intresserad och undrade vad det var som fick henne till att hävda det. Innan det hade hon berättat om sina exstacyäventyr, om sitt liv som performanceartist och om sitt älskade liv i Sevilla. Hon svarade: ‘De är tysta och glor. I Spanien ropar alla efter mig. Hija, qué sexy. Men här står de bara och glor. Men jag vet. Under den tysta yta gömmer sig perversa tankar.’

historien är aldrig still

Malte Brigges far är död. Sonen har anlänt för sent. Han står vid sin fars döda kropp. Det knackar på dörren och två läkare stiger in. De skär upp faderns kropp för att kontrollera att han inte är skendöd. Efteråt bryter de sönder adelsmärket; han var den siste adelsmannen. Malte är förskjuten.

Du är inte välkommen

En morgon satt jag och pratade med två israeler på hotellet. Den ene hade sovit halva natten i foajén för att den andre hade gökat med en australienska. Micha, nattvakten, hade till slut tröttnat på den sovande mannen i fåtöljen och sagt att din vän och hans väninna är nog färdig nu. Jag skojade med australienskan att hon var skyldig mig för natten hon hade sovit på hotellet.

en sista strid

Någonstans börjar bäckens flöde, den rinner igenom landskap som formar dess framfart, dess riktning, men också landskapets formas av bäcken. Metaforen rör sig inne bland hjärnsubstansen och cirklar främst kring mig chef som jag hade ännu en strid med. Jag har alltid förstått henne som omoralisk, men efter att hon sa: Jag vill inte att vi ska skiljas som ovänner eftersom allt kommer tillbaka – förstod jag att hon inte var det. Det var då bäckmetaforen trädde fram.

Skönt oljud

Vi stod kring skivtrillaren i en studentkvart på Korpemoen Smålandsnation i Lund. Rummet var litet och fyllt med backar med vinylplattor. Rummets ägare och dj hade shorts och sockarna var uppdragna till knäna. Med ett flin lade han på en vinyl på skivspelaren och inväntade vår reaktion. Ett skarpt skjut hördes och det fortgick och det ändrades inte. Det var fruktansvärt, hjärntvättningsljud. Jag gav det inte många sekunder förrän jag sa att det var jävla skit och gick därifrån. Jag förstod inte tokarna som stannade kvar.

Varför fungerar bondfångeri? 3/3

Ni har läst om hur jag blev blåst. Nedan följer min ursäkt hur jag kunde gå på det i form av en vetenskaplig analys utifrån Gregory Batesons tankar.

Den kulturelle iraniern

Han var en kulturell man. Ständigt berörde han kultur, beklagade avsaknaden av det i Berlin, och när han tänkte över det, var nästan hela Europa utan kultur. I sin beklagan återvände han till Paris. Där var det visserligen dyrt, men där fanns det kultur. När jag berättade att jag skrev och försökte få mina romaner publicerade uppmanade han mig att söka upp människor med kultur.

Varför fungerar bondfångeri? 2/3

Innan det är dags att komma till den slutgiltiga diskussionen inleder jag brevet med en diskussion om varför jag hängde med så långt i mjölkningen av min pengakassa.

Varför fungerar bondfångeri? 1/3

Ännu ett brev från Madurai. Det som ska komma ur den här delen är en begrundan kring bondfångeri. Det handlar alltså inte främst om Indien utan om varför vi människor är så förbannat lättlurade. Skälet till inledningen kring fattigdomen jag mötte i Madurai är för att beskriva den konflikt som ständigt diskuterades inom mig och som jag tror diskuteras i många indienresenärer.