apokalyptisk urbanism

Tiden står aldrig stilla trots byggnadernas konkreta jordfäste. En blick tillbaka i historien, bläddring i en bok om någons stads förändring genom historien berättar om att dess ansiktsbyten.

ett uppskuret ansikte

Tre polisbilar stod utanför hostelet. Blåljusen var på och det var mer poliser än åskådare. En man satt på den låga muren som leder upp till entrén. Jag körde in bilen jag kom i på parkeringen.

en eftermiddag på kasino

D ringde och berättade att hon var på kasinot Silverton och hade vunnit 2000 dollar och undrade om vi ville komma över. Varför inte, sa vi. Vi hade också goda nyheter då jag precis hade fått nytt jobb. Ett hostel downtown där jag skulle vara nattvakt (börjar på julafton). Vi kom dit, parkerade bilen och gick in. Inne räckte hon oss varsin 100-dollarssedel och sa det ska ni spela upp. Vi tvekade två sekunder. Under tiden ledde hon oss till blackjackbordet och räckte sedlarna till croupiern. Han hette Noel och E lärde sig spela blackjack med riktiga pengar och minimiinsatsen var 5 dollar.

den sista utposten

Las Vegas skapas, växer och därmed förändras hela tiden. Historikern Hal Rothman skriver i Neon Metropolis: How Las Vegas started the twenty-first century att det är den sista utposten i USA. Uttrycket last frontier översatt till sista utposten kommer från slutet av 1800-talet när USA ständigt växte och nya stater infogades. Det är en mytisk plats dit människor kommer för att börja ett nytt liv, bli rika och nå framgång. Lagen är fortfarande inte skriven och starka människor utstakar sina egna lagar.

Att köra runt i Las Vegas

Idag tog jag initiativet att vara ensam halva dagen. Att gå ut och gå hade varit ett gott alternativ hemma i Berlin eller i Göteborg, men här är det bilen som gäller och således körde jag runt med en blå SUV Ford och försökte hitta ett café att sitta ner och läsa på om Vegas.

jag söker jobb i Las Vegas 3

Jag vill inte trötta ut läsaren med ännu en jeremiad, men jag måste erkänna att det fortfarande inte finns något jobb så långt som ögonen ser. Som ni vet har vi inte legat på latsidan. Åh nej, det har sökts och sökts och frågats och frågats, men inte ett endaste. E har visserligen några barnvaktsjobb och vi städar hos några och får således lite fickpengar, men till en lång Sydamerikaresa duger det inte alls.

jag söker jobb i Las Vegas 2

Att söka jobb är ett helvete, framför allt när man inte får nåt och då behövs det förströelse. Det ena jag gör är att prata och konversera med dem som precis har slagit ner min ansökan. I en pratglad stad som Las Vegas är det enkelt. Det är ganska trevligt. Man går därifrån nedslagen men med positiva energier, vilket kanske låter knas, men som inte är ologiskt.

Fy fan för förorter och gallerior

Dan Hallemar skriver i Expressen om motståndet mot galleriorna i Stockholms innerstad. Jag har svårt att förstå hans avslutningsresonemang.

jag söker jobb i Las Vegas 1

Det skulle vara så enkelt. Gå in på första bästa ställe, erbjuda mina tjänster och bang: du får jobbet! Nja kan jag nu säga efter att ha gått runt och sökt jobb i några dagar. Jobb finns det så det är inte problemet, utan att vi inte har det gröna kortet.

ständig förändring

Förmodligen finns det i varje stad en konflikt mellan förändringsivrare och traditionsivrare. Och så bör det nog vara. Att ivra för det ena eller det andra ligger enligt vissa hjärnforskare i hjärndispositionen. Det är säkert sant, men något som jag tror spelar än mer roll är vilken relation man har till staden, hur rotad man är i den etc. Där kan, trots vad många tror, nykomlingarna vara mer emot förändring än de som bott där i generationer.