jag söker jobb i Las Vegas 1

Det skulle vara så enkelt. Gå in på första bästa ställe, erbjuda mina tjänster och bang: du får jobbet! Nja kan jag nu säga efter att ha gått runt och sökt jobb i några dagar. Jobb finns det så det är inte problemet, utan att vi inte har det gröna kortet.

Las Vegas växer så det håller på att brista. Förvisso är det inne i en lite nedgång. Huspriserna sjunker, men bara temporärt. Inom ett år kommer de nya kasinon att behöva 300 000 nya anställda. Staden har inte tillräckligt med bostäder för alla arbetarna, men ännu är det inte värt att bygga. De väntar och kör inte i det tempo som krävs ännu. De som har råd väntar med att sälja sina hus. De som inte hade råd har förlorat sina hus till bankerna och bankerna håller på husen tills nästa år.

Trycket på Las Vegas är enormt. Bara under tacksägelsehelgen kom det ungefär 800 000 besökare. På strippen var det fullt av folk.

Vi har även varit nere på strippen och vandrat från kasino till kasino. Det är märkligt. Första vi besökte var Tropicana. Det var väldigt likt Stenabåtsinredningen och vi var båda missnöjda. Samtidigt var det intressant att studera hur folk fyllde pokermaskinerna. Väldigt få stoppar i mynt numera. Istället betalar man in säg 50 dollar till ”banken” och får 50 extra, alltså 100 dollar att spela för. Man fyller i sina uppgifter: inkomst, jobb, var man bor etc. Sen sätter man sig och spelar. Det som kasinot främst registrerar är tiden du sitter där och vilka maskiner du spelar på. De har maskiner för hemmafruar, studenter, arbetslösa, mammor och pappor, you name it.

Hur mycket du spenderar är inte lika viktigt; de vet att du kommer att spendera. Sitter du där länge nog kommer rabatterna. När du är hemma skickar de erbjudanden om att få bo gratis, extra spelpengar etc. Allt är väldigt långsiktigt uträknat. Därför kommer erbjudanden om gratis hotellrum, middagar etc.

Och om du vinner rasslar maskinen till så att det hörs över hela lokalen som om du vann mynt, emedan allt läggs till på kortet.

Efter tropicana gick vi vidare till MGM. Där har de levande lejon. Sen gick vi till New York New York och där hade de en berg-och-dalbana. Man kunde köpa syre och fick en massage på köpet.

Efter en halv dag var jag helt slutkörd i huvudet. Allt blippande och
skjutande och det myckna folket. Jag frågade en tjej som jobbade på ett av kasinona hur hon stod ut. Hon sa att man vänjer sig. D. som vi bor hos berättade att ljuden är med i beräkningen för att man har studier på att folk trivs mer i oljud än i lugn. På kasinon är allt uträknat och inget har lämnats åt slumpen.

Tillbaka till jobbletandet. Under sista månaden har man börjat kolla upp affärer, motell etc. så att alla är rädda för att anställa illegala arbetare. Förhoppningsvis kan vi få jobb genom Denise. Hon hävdar att så fort folk känner att de kan lita på den illegale är det lättare att få jobb. Så det är tillbaka till samma gamla grundregel: Det är bara kontakter som räknas.