om bönders ilska och turistbroschyrers lögner

Vi kom till Livingstone för det skulle vara bra där stod det i guideboken. Den sista utposten för garifunakulturen (ättlingarna till de svarta slavarna) i Guatemala och ett ställe att slappna av på. Båtresa var enda alternativet dit. Denna var väldigt mycket lugnare än den från Belize där vi flög fram i de meterhöga vågorna. Det var dock någorlunda skumpigt, men ändå trivsamt.

maratonträning i Puerto Barrios och amerikanares önskan att distansiera sig från Bush

Fördelen med att träna inför maraton är att när man är ute och springer kan man inte välja område att springa i. Tar man ett fordon kan man göra det. Men springer man och vägen leder genom fattiga områden är det bara att fortsätta. Jag vet ett par stycken av er som hävdar att det är dåraktigt. Men de som blickar på den svettande röda grisen som stånkar fram ler oberoende om de är rika eller fattiga.

mitt ute i Karibiska Havet…

… och de har trådlöst internet. Framtiden kommer och för mig så är det perfekt. Snart blir det kanske som radiosignaler där de som vill betalar licens och resten lyssnar gratis. Att jag skulle resa med laptop gjorde att många frågade hur sunda mina vätskor var. Men nu är jag väldigt glad. Dels (då pengaflödet är nil) är det sparsamt (av samma anledning köpte jag en uv-strålningslampa som renar vattnet och sen vi reste har jag druckit vattnet i kranarna utan känningar i tarmarna), samtidigt är det skönt att kunna skriva å ä ö utan att behöva använda den danska stavningen.

charterdrömmar

Vi kom från kalla och torra Mojaveöknen fylld av spelande amerikaner och folk från hela världen till Yucatánhalvön i Mexiko som är som en underbar fuktig hora som bara väntar på att få våra pengar. Men vi är fattiga resenärer och som zigenare reser vi från stad till stad för att hitta de bästa priserna. Emellan åt badar och solar vi och njuter och den ena dagen blev vi alldeles för fulla för vårat eget bästa och E stannade nästa dag i sängen på grund av influensa.