Gustaf Redemo

Jag håller på att skriva en detektiv- och äventyrsroman som utspelar sig på en atoll i Karibien. Platsen som brukas som kuliss är en verklig plats, emedan resten inte har något med verkligheten att göra. För att kunna ge mer färg och fördjupa temat började jag läsa om korallrev, karibiska författare och diverse faktaböcker om denna del av världen. Till en början tog jag det tämligen oseriöst för att nu mer och mer förkovra mig i denna högintressanta plats.

I allt det jag intresserar mig för finns det en röd tråd och det är möten och vad som kommer ur det. Jag anser möten vara essentiellt i naturen och fascineras av det som kommer ur det. Nu lyssnar jag på Steve Mackays jazz som har rockinslag och tungt driv. Möten är till för att ta intryck och förändras och kulturer är mer rörelser än mossiga stenar. Nu var det i och för sig inte om det jag ville ägna mig åt utan om den hermaneutiska cirkel som jag har hamnat i.

Resan till Karibien inleddes inte från länsstolen utan att jag reste till Mexiko och Belize. Intrycken jag fick ville jag förmedla i min bok. Men då resan endast var en fjärils duttande på platser och mina erfarenheter var alldeles för ytliga för att användas i romanen började jag läsa karibiska författare. Min första bekantskap var Jamaica Kincaid och jag blev förälskad i denna eldfängda antiguan. Den första boken var From the bottom of the river. I tidskriften Karavan hittade jag Maryse Condé och lånade hem romanen Färden genom mangroven.

Sen plockade jag av en tillfällighet med mig boken Mastery, tyranny & desire av Trevor Burnard från UB i Göteborg. Den är en historisk faktabok som beskriver Jamaica under 1700-talet med hjälp av den dagboksskrivande slavägaren Thomas Thistlewood. Jamaica var under den här tiden Storbritanniens koloniala guldklimp. Det är fascinerande läsning om hur mr Thistlewood som blev lokalt berömd för sin vackra trädgård, var en upplysningsman och liksom alla andra slavägare behandlade sina slavar med en grymhet som är ofattbar.

En annan bok jag läser heter Pirate Novels: fictions of nation building in Spanish America av Nina Gerossi-Navarro och beskriver den ambivalenta roll som piraten i Karibien fick i poesi, roman och debatt under den tid då Latinamerika nationifierade sig.

Jag märker i min läsning att jag snart inte längre kan upprätthålla mig i Karibien utan för att förstå än mer av denna del i världen måste jag ta mig till Västafrikas kulturer och upplysningstidens London.

Nå hur ska jag nu runda av det jag har sagt? Jo, att förkovran är att resa och när man låter associationen driva en allt vidare ut från i spiralens epicenter kan även länsstolsresenären få möta resans myller. Hur mycket av detta kommer att komma med i boken? Så mycket som möjligt då en bra roman aldrig kan förklaras med tre meningar.