förstörda hem

Gary Snyders poesi timar i naturen. Det är hans erfarenheter som kondenseras och ordknopas och inspirerad av haiku blir de till små korta intryck. Andra dikter är längre och inspirerade av de myterna från lakota och andra indianstammar. Han kom från en timmerfamilj och erfarenheterna från det arbetet berättas.

biografins nödvändighet

Jag vet nästan ingenting om poeten Derek Walcott. Det jag vet är att han är nobelpristagare, från Karibien och att han är resenär. Det jag känner till är hans dikter, främst hans verk efter nobelpriset. Till skillnad från de flesta andra författare jag gillar är jag tämligen ointresserad av hans liv.

hajkött och tjurfäktning

I Spanien gick jag på tjurfäktning. Jag gillade det, samtidigt som jag anser att det är förkastligt av mig att stödja det. När jag kom hem därifrån besökte jag en vän. Han var inte hemma då jag kom dit och jag satte mig i köket och väntade på honom. Jag och hans mor pratade om tiden i Spanien och jag berättade om tjurfäktningen och nämnde mitt gillande. Hon blev ursinnig och ville kasta ut mig. Hennes beteende anser jag för hyckleri, då hon åt kött. Köttdjur är barbariskt behandlade från genstadiet till döden. Tjurfäktningstjurarna är oerhört väl behandlade fram tills deras 15 minuter i arenan.

staden tillhör

Starving Weirdos (följ länken och lyssna) skapar landskap av ljud. Tingel tangel och sågfiol och en spännande mystik som nu i kvällningen får hörnen att verka nästan spöklika. De ackompanjerar tankarna kring arkitektur som jag fått av en artikelserie i New York Times. Den första artikeln heter The new, new city. Den avslutas med tanken:

“The amount of building becomes obscene without a blueprint,” (arkitekten Rem) Koolhaas said. “Each time you ask yourself, Do you have the right to do this much work on this scale if you don’t have an opinion about what the world should be like? We really feel that. But is there time for a manifesto? I don’t know.”

hör hemma, vart

We read, we travel, we become.

The blank page grows a visionary wood.

den paranoides värld

Förståelse kommer ur förkunskap och ur författarens välvilja att ge instruktioner och ledtrådar. Många duktiga författare är duktiga på att följa Hitchcocks devis att ständigt låta tittaren veta lite mer än protagonisten. Med Thomas Pynchons intåg kom brottet med denna välmenande devis. Han behärskar alla knepen, litterära trick som efterapningar, samtidigt älskar han att dra läsaren vid näsan och få henne att tappa bort sig i berättelsen. För att uttrycka det positivt skriver jag att han vill ödmjuka läsaren. Tro inte att du är så smart!