biografins nödvändighet

Jag vet nästan ingenting om poeten Derek Walcott. Det jag vet är att han är nobelpristagare, från Karibien och att han är resenär. Det jag känner till är hans dikter, främst hans verk efter nobelpriset. Till skillnad från de flesta andra författare jag gillar är jag tämligen ointresserad av hans liv.

Michael Henselman, översättare av poeten Adonis, sa till mig att inte bry mig om författare och poeters biografier. Läs deras verk, sa han som kommentar till min beklagan över hur tragisk och sorglig Paul Celans livshistoria var.

Jag är periodare. En författare upptäcks på bibliotek hyllorna, i en bokaffär, och dito och snart betar jag av tre verk beroende av svårighetsgraden, sen börjar sökandet efter författaren. Jag läser biografier och intervjuer och bilden av författaren framträder. Även foton söker jag efter.

Fotosökandet är ett vågspel, eftersom jag är löjligt bestämd när det kommer till om ansiktet passar till verken. Endast till viss del handlar det om att de måste se bra ut, snarare är det vilket intryck som delges och fördomar och annat kommer direkt upp till ytan. Även biografin ska passa till verken.

Denna process mynnar oftast ut i ingenting. Men ibland väcks min fascination och boksamlandet påbörjas.

Nu kommer jag till det problematiska i min upptäckarlust. Inte sällan tar, om livet är intressant, biografin överhanden och, tvi vale, verken glöms bort. Detta har hänt med William S. Burroughs, vars teman, som anses så himla aktuella i nutiden, ständigt återkommer, men ingenting tycks finns utöver dem.

Till Walcotts personhistoria är jag tämligen kallsinnig. Det är hans språk, hans texter och verk som väcker söklynnet. Dessa rika dikter, bland vilka man kan dväljas och förkovras och resa likt en mishna-rabbin reser i torans värld.

Nu anser jag dock att Henselmann har fel. En poets levnadsbeteckning är viktig. Diktläsning handlar inte om självspegling utan om förståelse och bortresa och att komma ur sin egen hud. Om klyftan mellan diktens ord och mina erfarenheter är alltför vid kommer jag inte åt dess essens. Diktens ord kommer ju från författarens erfarenheter och värld och genom att läsa deras biografi kommer jag åt den del som min erfarenhets ringhet utestänger mig ifrån.

Om Walcott har jag tidigare skrivit här och här. Om intressanta memoarer skrev jag här.