jag låg och grät så jag kved

Då jag frågade henne om hon tyckte om mig sa hon bara att hon tyckte om min likgiltighet, så likgiltig är bara träd, sa hon en gång, hon kunde minnas en annan människa med samma sätt att se saker som jag i en liten bergsby i södra Europa där hon varit med sina föräldrar, han väntade på döden och allting var redan slut, fåglarna och de tätnande molnen var det enda som återstod för honom, sa hon och låtsades hosta.

Autisterna, Stig Larsson

stig på larsson

Mitt läsande är konservativt så till vida att jag sällan ger mig på nya författare. Därför läser jag inte heller recensioner i tidningarna, hellre letar jag upp dem efter jag har tagit mig an ett nytt verk som är gåtfullt plågsamt att jag lockas av mer information om det. Mitt oläsande av recensioner beror också på att jag har lagt ner tidningsläsandet överhuvudtaget, alltför mycket brus för min del. Istället ligger jag några decennier efter de nya författarna och trivs där, trots allt finns det så mycket att hitta där, samt att den nödvändiga sovringen är gjord och de som överlevt är förmodligen läsvärdare än de bortglömda.