Seelowhöjderna

Den 14e april 1945 anföll den röda armén Seelowhöjderna som ligger vid nuvarande polska gränsen i rakt östlig riktning från Berlin. Under tre dagar pågick slaget sen gav tyskarna upp. Förlusterna var högre än 50′000 döda. Det var här slaget om Berlin inleddes.

En bonde vi liftade med berättade att de fortfarande stötte på lik och krigsdito.

Supersilent recenserad

Jag och poeten Jakob Simonsson var på konsert på Nefertiti och såg norska bandet Supersilent. En fantastisk tillställning som jag några dagar efter skrev en essä kring och som nu publiceras i Tidningen kulturen med titeln Musiken är jo ett organiserat kaos. Jag är väldigt nöjd med essän och utöver ett osynat stavfel i slutet nöjd med publiceringen (även om de borde ha berättat att de publicerade den.)

Snart är DDR borta

gatukonst i Berlin

abstrakt konst är inget mer

I Mexiko City besökte jag en utställning med den amerikanske konstnären Robert Motherwell. Han målade abstrakta tavlor. Jag förstod inte mycket. Den till vänster handlar om spanska republiken och för någon dag sen fick jag reda på att vitt stod för liv i hans konst och svart för död.

Det gav mig en viss väl en viss förståelse, fast det som fick mig, inte att uppskatta honom, så i alla fall att förstå mer av vad han, eller i alla fall annan abstrakt konst går ut på var följande bild:

Den gamla judiska gravplatsen i Berlin är ombyggd

Ett av mina mest lästa inlägg handlar om den äldre judiska gravplatsen i Berlin. Nu är det omgjort och inhägnat.

fängelsetatueringar

Life after av Araminta de Clerimont

Life after av Araminta de Clermont

oljud blir till färger

Under min spatsertur i Berlins konstnärskvarter runt Auguststraße stannade jag till vid en galleria som visade en utställning av Lucie Beppler. Hon drar streck smala streck på ytor och det går inte riktigt att klura ut vad hon menar. Oförhappandes gjorde min hjärna en koppling till Jazzkammers skiva Timex, som jag numera ofta lyssnar på och begrundar. Låtarna består av abstrakta, ibland skärande, ensliga ljudinslag, och påpår över ett täcke av statiskt, amorft sorl.

fortsatt diskussion kring skönhet

Det där med skönhet är komplicerat. Saken är den att vad som är skönhet för X nödvändigtvis inte är det för Y, så vems är det som ska vara gällande? Ska massans hävd få göra den avgörande domen?

Mina inlägg (första här) i Axess diskussion kring Skönhetens tabu fortsätter.

lite mer ödmjukhet kanske?

Den överskriften fick min recension av Tidskriften Dokumenta i Tidningen Kulturen.

Detta må tarva en smula förklaring, då jag inte är emot sturskhet. Det jag vände mig emot i tidskriften var att deras anspråksfullhet inte kunde leva upp till målet. Det blev så många trixs, för många namn, för många manér, att jag inte kunde ta dem på allvar. Det var som ett brådmogets barns försök att pocka på uppmärksamhet genom efterapning.

Jag tror dock verkligen på dem, men esprit kommer med åldern och erfarenheten och den kan man inte läsa sig till.