överens med Nikanor Teratologen

I recensionen av Robert Azárs bok Incipit Tragoedia (har inte läst boken själv) skriver Nikanor Teratologen i sin tillskruvade stil, vilket jag förmodar, helt utan täckning, han gör när han är uttråkad, då jag läst läsliga texter av honom helt utan dessa barockegenheter (vilka dock är roande i lagom stora munsbitar):

Jag är kluven inför hans text: å ena sidan är det trevligt med intelligens och ambition, även när det tar sig sofistiskt seminarieskadade, dekonstruktionistiskt navelskådande och cerebralmasturberande uttrycksformer, å andra sidan är det när boken tonar bort tröttsamt och nästan ledsamt att tvingas konstatera att det lätt förstoppade paradoxmakandet och den logocentriska allvarsmannavåndan i Incipit tragoedia inte var på allvar.

Då jag själv halvt road, halvt torterad, genomlevt en längre text av Robert Azár i Tidskriften Dokument nr. 19 som jag skulle recensera för Tidningen kulturen kände jag samma sak, även om jag uttryckte mig mer kortfattat, ”överspända smågrabbar” löd domen, kunde jag inte annat än skratta igenkännande. Likväl kom jag fram till samma slutsats som Skellefteåbon:

Azar bör i framtiden kunna skriva böcker där han dristar sig till autentiska tankeförsök, han är språkbegåvad och beläst men behöver som antytts lämna det andäktigt preciösa predikandet och det elegant tomma piruetterandet inför en mondän akademisk sektpublik för att kunna komma vidare.

Själv avslutar jag min kommande recension med orden:

Jag tror på deras framtida storhet, men de behöver ålderns visdom och för att få den måste man göra ett par hugskott. Det är bara att fortsätta rejset.

Nu är den publicerad, se här.