varför denna oro

De svenska förlagen satsar på inhemsk litteratur. De bantar utbudet och satsar på säkrare kort. Det öppnar upp för mindre förlag, som exemplet med Elisabeth Grate bokförlag som ger ut Le Clézio och som nu plötsligt vunnit lyckovinsten. Hon ger ut nobelpristagaren efter Norstedts dumpade honom.

Karin Stensdotter, som har MAO-bloggen, ser det som ett grundläggande problem att ett litet förlags författare vinner nobelpriset. I blogginlägget Nobelpriset och de stora förlagens ansvarslöshet.

Det faktum att årets Nobelpristagare ges ut av ett entusiastiskt enmansföretag visar på en sorglig trend i svenskt kulturliv.

I inlägget länkar hon till två artiklar, dels Svensk Bokhandels artikel Rykande aktuell – och bortglömd och SVDS Förlagen dumpar utländska titlar.

Kristoffer Lind, ordförande för Nordiska föreningen för mindre förlag (NOFF) säger i SVB:

- Jag tror att vi kommer att få se allt fler nobelpris på de små förlagen, för det är de som ger ut den här typen av kvalitetslitteratur.

Kristoffer Linds kommentar håller jag för väldigt positiv. Det är bra att marknaden öppnar upp för de mindre förlagen. Det blir en spridning och allt fler aktörer kan agera på marknaden. Nu börjar jag låta som en nyreligiös liberal, men saken är den att jag tror att det är bättre med en stor mängd olika småaktörer, en stora muskelknippen som kan trampa över de mindre.

Dessutom är den nya marknaden en fröjd för de mindre förlagen då de kan utnyttja svansläget istället  för att försöka slåss med de stora katterna. På grund av att de kan specialisera sig på en viss litteratur, som Grate i exemplet ovan gjorde med fransk litteratur, så kan de sovra bort skiten och ta fram kvalitén. Det är ungefär som en mindre vinaffär, specialiserad på spanska viner, är bättre än ett systembolag som ska hålla koll på all världens viner, när jag kommer in och vill ha något castellanskt rödvin.

I SVD står det:

En av anledningarna till nedskärningen är att svenskarna läser allt mindre översatt utländsk skönlitteratur, enligt en rapport från Svenska Förläggarefören­ingen.

Mer problematiskt är det om svensken läser allt mindre utländsk litteratur. Jag tror på den korsbefruktningen som sker genom en kosmopolitisk bildning. Sen att svensken skulle läsa bra svensk litteratur tror jag tyvärr inte är fallet utan det blir nog mest deckare.