I Mexiko City besökte jag en utställning med den amerikanske konstnären Robert Motherwell. Han målade abstrakta tavlor. Jag förstod inte mycket. Den till vänster handlar om spanska republiken och för någon dag sen fick jag reda på att vitt stod för liv i hans konst och svart för död.
Det gav mig en viss väl en viss förståelse, fast det som fick mig, inte att uppskatta honom, så i alla fall att förstå mer av vad han, eller i alla fall annan abstrakt konst går ut på var följande bild:
- ett träd i en park
Jag gillade hur ljuset hindrades av trädet och tog ett kort. Det blev färger kontra ljus och så denna svarta tingest i mitten.
Senare under dagen skrev jag följande i min anteckningsbok.
Abstraktkonst förmedlar ingen information utöver skillnader, olika färger, linjers färd, kontraster. Men ger ingen tolkbar information. Hur ska man hanterar information om skillnader? Samtidigt varför måste information vara tolkningsbar, betydelsebärande?
Men om konsten inte är betydelsebärande, måste den inte då alltid återvända till konstnären och därför endast bli ett uttryck, utan högre betydelse, än att hon har sagt det?
Målningen till vänster är gjord av Tatjana Nicolis. Hon ställer ut i Galleri 33, vilket ligger på Große Hamburger Straße i Berlin. Det är under en frisörsalong. Hennes konst är abstrakt, färgrik, men jag har inte någon aning om vem hon, vilket gör att det bara blir färger på en tavelduk, som jag förvisso gillar.
I min anteckningsbok avslutade jag med orden:
Således blir Klee alltid en Klee, till skillnad från en Rafael som blir något utöver sig själv, kalla det trancendensisk. Klees och Kandinsky konst blir därför inte mer än ett tekniskt och personligt uttryck för dem.
2 svar so far ↓
Carl-Johan // oktober 23, 2008 vid 11:32 e m |
Jag tycker nog att du är väl kategorisk. För det första kan abstrakt konst vara allt från en svart fyrkant, jag tror det var Tatlin som gjorde den, till till exempel Picassos kubistiska verk som trots sin abstraktionsgrad ändå är föreställande. Jag läste förövrigt nyss en bok av en konstteoretiker som heter Arnheim. Boken behandlade komposition utifrån ett gestaltpsykologiskt perspektiv. Arnheim menar bland annat att all konst,vare sig den är abstrakt eller föreställande, består av kompositioner som är uppbyggda med vad man kan kalla energifält som riktas åt olika håll genom och ut ur verket. Energifälten är framförallt formade av grundformer som cirklar och trianglar och så vidare. Dessa grundformer är utifrån ett psykologiskt perspektiv allmängiltiga varför uttrycket i konsten blir något högre än kulturer och konventioner. Att bara tillfördela den föreställande konsten en högre transenderande mening blir därför väldigt trångsynt. Tvärtom kan den abstrakta konsten ses som en möjlighet att verkligen närma sig något transendent genom att det abstrakta oftast inte ger några snabba svar utan kräver något mer.
Gustaf Redemo // oktober 24, 2008 vid 8:38 f m |
Förvisso spänner abstrakt konst över ett stort fält. Därom vill jag inte tvista, snarare är det vad jag menar med konst som är transcendent som är viktigare.
Med transcendens inom konsten syftar jag på den konst som blir mer än bara ett uttryck för konstnären och berättar om kulturen, eftersom den tar avstamp i kulturella attribut.
Att börja prata om energifält och att all konst innehåller grundformer vilket gör konsten till något högre än kulturer och konventioner är att missa poängen med det jag skrev.
Sen håller jag med dig i att den abstrakta konsten kräver mer och inte vill att eleven ska svara så snabbt som möjligt. Denna frihet att tolka är en av orsakerna till att jag gillar abstrakt konst så mycket. Men just det att konsten inte ger tolkaren riktmärken, gör att den bara blir en skapelse av en konstnär och utan större kraft än så.
Så jag håller fast vid min kategoriskhet. Sen kan man naturligtvis säga, med Oscar Schneebaums upplevelser i minne, att all konst är abstrakt; att vi ser bilder bland strecken och färgerna är endast inlärt.