Den 14e april 1945 anföll den röda armén Seelowhöjderna som ligger vid nuvarande polska gränsen i rakt östlig riktning från Berlin. Under tre dagar pågick slaget sen gav tyskarna upp. Förlusterna var högre än 50′000 döda. Det var här slaget om Berlin inleddes.
En bonde vi liftade med berättade att de fortfarande stötte på lik och krigsdito.
Vi åkte dit för att beskåda minnesmärket. E’s bror är en 2a världskriget fantast. På tåget satt jag och läste Gravity’s Rainbow och vi åkte en station för långt. Vi steg av i Letschin, en öde plats. Det var kallt och åkrar och ödehus bredde ut sig. N. kom med förslaget att vi skulle gå en station tillbaka, endast 10 km, och jag tyckte det var en ypperlig idé, så vi gav oss av.
Det var tyvärr inte så mysigt som vi trott och leran fastnade under skosulorna och kylig väta trängde in. Efter ett tag vände vi åter. På grusvägen hittade N. ett sönderbombat hus i en dunge. Vi gick dit.
Vad hade hänt med människorna? Varför hade det bara övergivits? På denna, egentligen, triviala historiska, plats gick vi runt och fotograferade.
Sen återvände vi till vägen och fick lift med en bonde. Han skulle bara en bit, men vi pratade och han berättade och körde oss hela vägen till Seelow där han släppte av oss vid det sovjetiska minnesmärket.
Jag frågade honom om byggden höll på att dö. Avfolkas vore ett bättre ord. Han svarade ja och sa att efter murens fall pumpade man in pengar i byggden. Men inga jobb kom. Nu flyttar folk därifrån och de enda som är kvar är bönderna. Men inga småbönder, de kan inte överleva utan stora jordbruksföretag köper upp land och odlar upp den.




8 svar so far ↓
N // mars 27, 2009 vid 7:36 e m |
Hallo Kamerad! Jag tycekr ändå attd e blev en lyckad tur…
Gustaf Redemo // mars 29, 2009 vid 6:32 e m |
Det var en lyckad tur. Vi får hitta på nåt nästa vecka med.
N // april 1, 2009 vid 10:46 e m |
Ja, nu denna gång tänkte jag Halbe! Där ett enormt antal trupper inringades och tillintetgjordes av röda armén….
Vad sägs?
Gustaf Redemo // april 2, 2009 vid 10:07 f m |
Jag ska kolla vilken dag jag är ledig så kan vi sticka dit. Det är inte så långt såg jag på kartan. Jag möter dig i morgon på flygplatsen.
Svensson // maj 12, 2009 vid 11:18 f m |
Såg ett program om detta slag på TV. Översättaren hade glömt googla så det blev ”Seelöwe-höjderna”…
Sjölejon mitt på land, jojo.
Gustaf Redemo // maj 13, 2009 vid 10:04 f m |
Jävla amatörer.
Kolla in mina bilder från Halbe. Där var också ett stort slag om än inte lika präktigt som i Seelow.
Läste ditt inlägg om Swedenborg, Brunton och enhörningsteckningar. Jag hade en vurm för de där för många år sen. Men lade ner det just av castanedaaffekten du beskriver att man inte vet vad som är upplevt och vad som är ren Verarschung. Det störde i alla fall min verklighetsuppfattning och jag återvände till vetenskapen även om den också blir väldigt luddig och oroväckande för mina metafysiska tendenser.
stjopa // juni 8, 2009 vid 2:49 e m |
Märkligt vilken dragningskraft allt detta har som har med andra världskriget att göra. Häromdagarna hörde jag följande kommentar: Undrar varför de kallar sin färja Sassnitz. Den kunde lika bra heta Auschwitz eller Buchenwald. Märkligt vad folk vräcker ur sig.
Gustaf Redemo // juni 8, 2009 vid 4:27 e m |
Själv funderar jag ofta på vad andra världskrigets dragningskraft beror på? Det är som om man söker en lösning där det inte finns någon.
En vän som är lärare gjorde en omröstning i en skolklass vad de villa de skulle koncentrera sig på. Alla fick fylla i varsin lapp och visst nästan alla ville studera andra världskriget. Jag tror delvis att det har att göra med att det är som en hollywoodfilm, klara men spännande karaktärer.
Här i Berlin är det trots allt mest Kallakriget som lockar. Det märker jag på hotellgästerna som kommer till hotellet jag jobbar på.