som nattjobbare

Jag jobbar natt på ett hotell vid Alexanderplatz. På morgnarna är jag trött och bedövad. Innan åkte jag tåget hem. Nu har vi flyttat in till centrum och jag kan cykla till jobbet. Jag har roat mig med att ta olika bilder av Fehrnsehturm från olika platser arla morgonstund, plus ett av ett bedövat jag.

är han densamme

Kan en 79-åring beskyllas för det han som 21-åring gjorde? Hur mycket förändras en person under livet? Diskussionen om Milan Kundera fortsätter i Fokus: Vi ska inte blanda oss i hans skuld. Johanna Koljonen går till attack mot Lévy utan att egentligen vilja uttrycka skuld eller oskuld angående Kundera. Och inte heller vet vi om dådet begicks eller ej. Förmodligen kommer det inte att redogöras helt heller. Historien är fördold och ska så vara. Schröders katt är bara intressant så länge man inte öppnar lådan för att se om den lever eller ej.

vad göra med angivarna?

Jag sitter på jobbet som passande nog är ett hotell där DDRs journalister bodde. Det är alltså ombyggt till ett hotell. Byggnaderna omkring är byggda under DDR-tiden och det är inte speciellt mysigt att vandra omkring i kvarteren.

Henry-Lévy och Kundera

Den franske filosofen Bernard-Henri Lévy skriver i Fokus om Kundera-affären, som jag diskuterat i inlägget stöder Kundera. Efter att ha svamlat ett tag avslutar filosofen med orden:

Zarthustra, kultur och samhälle

Bo Cavefors har publicerat en text på Svarta Fanor av mig som heter Den stora Linjen, namn taget från en aforism i Nikanor Teratologens Apsefiston.

Texten är en del ur ett större projekt jag har, där jag angriper Nietzsches Så talade Zarathustra utifrån flera olika sidor. Det hela började med att jag och poeten Jakob Simonsson startade en bokcirkel på Facebook om Så talade Zarathustra och denna märkliga och omstörtande bok fick igång mina förstoffade hjärnceller och utifrån cybernetikern Gregory Bateson och antropologen Clifford Geertz har jag börjat att ta uti med verket. Vi får se vart det barkar hän.

kunde inte sluta

Skräpförfattaren Michael Crichton är död.

stöder Kundera

Några nobelpristagare, kända för sin rättrådighet, Coetzee, Nadine Gordimer, Orhan Pamuk tillsammans med den mindre rättrådige Gabriel Garcia Marquez som fortfarande stöder Kuba, vill att Milan Kundera ska rentvås från anklagelsen att ha skvallrat så att en agent dog. Svenskan skriver om det i Nobelpristagare stöder Kundera. Samtidigt så är anklagelserna ganska tydliga vad jag förstår i Kaj Schuelers kolumn Är Kunder en angivare.

varför är Obama inte vit?

Obama är USAs förste svarte president, säger man. Men varför göra honom svart när man lika gärna kan låta honom vara vit? Han är ju 50/50!

Det är märkligt det där med färggivandet. Ta Colin Powell, han är utöver lite krullhår helt vit. Jag läste att nära han åkte till Karibien ansåg man honom som vit och inte svart, vilket är sant. Och det är det barnsliga med hela diskussionen. En raslig tendens åt det svarta så är personen genast svart. Men ta Tyra Banks t.ex. skulle man inte lika gärna säga att hon är vit. Håret är platt, inget krull där. Huden är inte heller särskilt svart. Det är något skumt med hela diskussionen.

varför registrering

I DN hittar jag artikeln EU vill registrera bloggare. Enligt artikeln är det för att värna om kvalitet och skydda individer och allt låter som kvalificerat skitsnack. Nätet är en fristad där vi likväl bevakas av allt från privatister, regeringar och företag och det får man leva med. Men registrering är kontroll och jag kan inte se någon som helst anledning till det utöver potentiellt hot mot individen.

Le Monde Diplomatiques Ignacio Ramonet beskrev i ledaren Spider in the web internet som ett hav och där staterna försöker få kontroll över det och jämförde det med 1800-talet när stormakternas flottor krigade för kontroll över världshaven. Registrering är ett av dessa försök och kan inte tolereras. FRA gick igenom i Sverige och dito finns redan i EU. Så får det inte gå till!

Förvisso registrerar sig bloggare överallt och många skyltar gladeligen med vilka de är, och det är denna frihet att berätta vem man är som inte får hotas

äntligen?

Gravitet

Efter nästan ett år av läsning har jag läst ut Thomas Pynchons Gravity’s Rainbow. En helt fantastisk bok på 900 sidor som jag som utpumpad löpare är glad att jag har tagit mig igenom, men samtidigt lite sorgsen. Jag ville hålla mig kvar i galenskapen.

I inläggen Den Paranoides värld, Jippy för mitten av gravitationens regnbåge och Lata människors litteratur har jag beskrivit min läsresa genom denna pikaresk åt det märkligaste hållet. Han har öppnat upp min världsbild för den paranoides och den mytologiska blicken. Det är en bok för de ämnade och de önskar jag god resa.