Israel har gått in i Gaza. Tidningarna diskuterar och människor diskuterar och det protesteras mot massakrar osv. Men bakom alltihop tycks det finnas något ogripbart som alla ändå tror sig ha fångat.
Igår gick jag förbi den gamla synagogan på Oranienburgstraße i Berlin. En man stod utanför med en skylt: Israel is a monster! Jag förstår att han kände att han var tvungen att göra något i sin frustration. Men sättet han gjorde det var helt fel. Han angrep fel sak. Hade han stått utanför Israels ambassad hade det varit en sak. Men nu stod han utanför en judisk helgedom och inte en israelisk.
Just denna märkliga hopblandning mellan judar och Israel, människor och stat, bekymrar mig då det talar för en oförmåga till att se rätt, en önskan om att fälla rätt avgörande. Men det går inte här eftersom man måste hålla så många tankar i luften.
I Tidningen Kulturen recenserar jag den israeliska filmen Vals Im Bashir. Gå och se den och börja sen det mödosamma arbetet med att fundera och kontemplera.
0 svar so far ↓
Det finns inga kommentarer än...Sparka igång saker genom att fylla i formuläret nedan.