I fokus läser jag om att Sverige nu tar chansen att skicka ner tre bestyckade korvetter till Somalia. Vår närvaro är avskräckande, heter artikeln. Elsa Westerstad som förde intervjun låter skeptisk och frågar om det verkligen kan göra någon skillnad. Givetvis, svarar svarar kommondörkapten Magnus Jönsson.
Jag ser det som sker som sker utanför Somalien som väldigt dubiöst. Japan och Kina har gett sig in i leken. Båda länderna, liksom Sverige, har hållit sig utanför länders gränser, men tar nu chansen att ge sig in på världsarenan.
Finns det något rättmättigt i våra länders förfarande? Länder försvarar sina intressen är något naturligt och det som piraterna i Somalia gör är att hindra andra länders blodomlopp. Det är genom Suez som vi får vår olja, leksaker, IKEA-prylar etc. Piraterna är som fettklumpen som plötsligt stoppar blodets framforsning och det hugger till i armen och döden nickar hotande. Så varför ska Sverige då inte ge sig in i leken?
Somalia har lämnats att självdö. Man har utnyttjat deras oskyddade vatten att fiska slut på dem. Detta är ingen hemlighet utan välrenommerade tidskrifter som Die Zeit och The Economist understryker istället det. Därför borde länderna gå in och skicka dit en flotta som vaktar Somalias gränser mot de fula fiskarna från Europa och Asien.
Samtidigt ska man slå hårt mot piraterna. De är skurkar och inga hjältar. Här är en historia från Seyshellerna från NY Times, ett kryssningsfartyg skyddade sig framgångsrikt mot en piratattack..
